Vart tog den lilla lilla pojken vägen....
Alltså...nää...det behövs inga ord....
...döööör sötdöden....
1 år och 7 månader....nybliven storebror....
För 7 år sen...
Han o jag.....
Å ser ni... han har växt om...fast jag har högklackat.....
8 år sen i Thailand
Min fina fina....
Som jag älsar den där lilla lilla pojken....
....fast han är ju ingen liten pojke längre.....
Han är ju inte ens tonåring.....
Nu ser han ut lite mer så här..
...ja prick så här ser han ut numera...
Som världens finaste 24 åring....
Stort grattis på 24-års dagen älskade Rasmus!
Jag bär titeln mamma med stolthet eftersom jag har förmånen
att få vara mamma till dig...
Å fast du inte är en liten liten pojke längre...
Å fast jag verkligen inte kan kalla mig småbarnsmamma längre....
...så är känslorna pixis desamma...
För dig kan jag gå genom eld och vatten..
Jag skulle ge mitt liv för dig på mindre än en sekund...
Utan dig vore livet inte värt att levas!
Jag älskar dig till månen och tillbaka...
Puss och kram på din dag underbara unge!
Din mamma
E
Åh vad dina ord precis beskriver även det jag känner ang de vuxna sönerna. De är alltid ens bäbis men ändå inte - tigermammor är vi både du och jag tror jag...
Svar:
sallyshus.blogg.se
inger
Såå fint du skriver om din "lille" Rasmus. Men det är ju klart att man älskar sina barn även när dom är vuxna. Och att sen ha en fin relation med sina barn är ju underbart. Kraaaam Inger
Svar:
sallyshus.blogg.se
